downunderliv med Annie och Ida

Hörde att den förra nakenchocken inte var tillräcklig. Ibland är ni så himla krävande alltså.

 

SÅ. Nu vill vi ha pengar.

Eller fler kommentarer.

Eller något annat... Det som bjuds helt enkelt...

Before we begin the proceedings, I would like to acknowledge and pay respect to the traditional owners of the land on which we meet; the Gadigal people of the Eora Nation. It is upon their ancestral lands that the University of Sydney is built.

As we share our own knowledge, teaching, learning and research practices within this university may we also pay respect to the knowledge embedded forever within the Aboriginal Custodianship of Country.

Så började den ansvarige för internationella studenter sitt anförande i Great Hall första dagen vi var på University of Sydney. Vi tyckte det var konstigt. Vad hjälper det att be om ursäkt? Ska de säga så här varje gång de börjar prata? Vem ber dom om ursäkt? Varför be om ursäkt när de ändå inte tänker göra något åt saken?

Vi visste inte mycket om Australiens historia. Nu vet vi bättre. En ursäkt är det minsta som kan ges. Så varför inte ge det minsta i alla fall. Det var först 2008 aboriginerna fick en offentlig ursäkt för den rasism och apartheid de utsatts för. Utanför stationen vid skolan har någon målat ett citat på en vägg:

40 000 years is a long long time
40 000 years still on my mind

40 000 år sopades bort på bara ett tiotal år, och aboriginerna har fortfarande inte fått full upprättelse för vad the settlers tog ifrån dem.

Så vad vill vi säga med detta? Jo, att kunskap är makt och ju mer kunskap världen har om de första australiensaren desto bättre. Så här är en länk till en kanonbra dokumentärserie: The First Australians. Den finns på youtube också, bara sök på the first australians.

Vi bor ju som ni vet tillsammans med två schöna brudar och tänkte dela med oss lite av det som kan dyka upp i konversationerna ibland:







Vi själva ville ju inte heller vara sämre, det här är saker vi klämt ur oss i ren desperation.

Någonting måste göras, vår statistik har åkt i bott. Har ni glömt oss? Har ni bättre grejer för er än att läsa dravvel på dagarna? Har vi blivit trista? Svaret på fråga 3 är: Ja, Ida har blivit trist. Idag är det spelning på schemat, och Annie, Amanda och Cheppi kommer vara på plats, men som den tant Ida är sitter hon hemma och kollar TV.

Svaret på alla andra frågor är att vi måste göra något för att ni ska bli intresserade igen. Därmed kommer här en nakenchock från dagens bravader:

Annie byter om på stranden! AAHAHAHAAAAAH!

Här kommer lite andra surfbilder från vår fantastiska surfskola. Lärarna kan allt, och på bild tre ser ni Annie med sillsmaster Owen. Lite trist att vi inte har råd med mer skola, men nu börjar vår surfkarriär på egen hand!



So long babes and bro's!

TJENNA!

IDAG HAR VI SETT EN VAL PÅ STRANDEN, ALLTSÅ INTE PÅ STRANDEN UTAN I VATTNET. DET VAR FANTASTISKT!

det var det för idag. Här är veckans schema i efterskott typ:

Hej alla alla!

När/om ni skulle få för er att titta på australiensisk teve så skulle ni ganska snart upptäcka att det är typ omöjligt. Inte bara på grund av de oftast kassa programmen, utan också för att var tredje sekund så bryts programmet av en halvtimmas reklampaus. Störande, tänker ni. Men vi har vänt detta till något positivt. Vi ser med spänning fram emot reklamen och dess ofta simpla budskap. Framförallt ser vi fram emot de här två godbitarna:





PS! Den första är också ett eminent exempel på den australiensiska engelskan. Solong!

För att ni ska få det jobbigare att ladda upp bloggen så tänkte jag lägga in ett till youtube-klipp.

Detta är soundtracket till när vi vaknar i ett solguldigt Bondi, vadar runt i solsken i läggan och ser palmerna bli smekta av vinden utanför. Låter kanske härligt, men del två i det hela är att vi blir extremt sugna på semester. Lite strandhäng, lite värme, lite surfing. Därför beskriver låten ganska precis hur vemodigt det känns att behöva gå till skolan en dag som denna.

(jag fattar väl att ni svennebananer säkert hört låten hundra gånger, men det kan inte hjälpas. ni får stå ut)



I övrigt tror jag att Annie fortfarande sover, vi som måste handla, AAHAHAHAHAAH!!

Hei prudar och grappar!

Igår va vi på ferrefest. Annie hade sminkat upp sig Twiggy-style och Ida klätt ut sig till nån form av 60-tals hippie. Sen drog vi till Redfern och vår vän Vietnamveteranen Anthony som guidade oss till Marrickville och festen. Folk var verkligen ordentligt uppklädda och utklädda och det var i en väldigt trevlig trädgård med lyktor och vimplar som vi drack pimpims och pratade politik och jultraditioner. Australiensarna höll på att kissa i byxan av garv när vi berättade att vi ställde ut gröt till jultomten. De tyckte jultomten förtjänade bättre, men så har de inte smakat en riktigt god risgrynsgröt heller!

Först och främst: Min mamma läser denna blogg. Tänkte göra Ida samt vissa av er läsare uppmärksamma på detta då det florerar diverse ord (exempelvis "doppa") i bloggen som inte är lämpliga. Klä på er något snyggt, bädda sängen och borsta tänderna innan ni kommenterar.

Tjena bloggfans!

Idag tänkte jag dela med mig av vårat veckoschema så som är brukligt i bloggsfären. Detta schema går lite bakåt i tiden, men ni får hålla till godo.

Jag misstänker att jag behöver ge en förklaring till onsdagen, dvs. igår. Jag drog iväg och klättrade på eftermiddagen och eftersom onsdagar är pub-dag i klättringsklubben gick vi direkt till puben efteråt för steaks and jugs. När jag kom hem vid midnatt var Annie utflugen. Hon har inte kommit hem än, men jag vet att hon är okej, så no worries där. Jag vet också att peruanen är inblandad, så mer info kommer så snart Annie känner sig redo att uppdatera.

Nu ska det pluggas och laddas inför surfschool imorgon. Vädret ser ut att bli kasst, men vi håller modet uppe och hoppas att 7mm wetsuits ska hjälpa mot iskallt vatten och hård blåst...

See ya!

Hej ni i den socialdemokratiska välfärdsstaten!

Innan vi åkte tänkte vi: "nej, vi får inte låta oss påverkas så mycket av den australiensiska kulturen, börja med cowboyhatt och utsvängda jeans eller lyssna på country och ha alldeles för låga jeans."

Det hade kanske kunnat bli så om vi hade bott på en mindre ort, men Sydney took us by suprise. Det finns så fina kläder i affärerna att vi måste hålla oss i kragen varje gång vi går förbi dem, det finns klubbar med bra musik och barer fyllda med snygga människor. Dessutom finns det bra konserter (om än svindyra) och tonvis av opera, musikal, film och utställningar för den som vill bli hög på kultur.

Här är ett litet smakprov på en Australiensisk artist:



PS!
Vi vill gärna gå på festival: PARKLIFE, men har inte riktigt stålarsarna till det. Så lämna gärna en kommentar med hur mycket ni vill bidra med till detta ändamål så hör vi av oss.

Puss och kram!

Fredag



Efter en lång dag unnade vi oss öl. Som ni ser sitter Annie som vanligt vid datorn och dunkar musik, Amanda månar om sitt yttre inför kvällen och Cheppi socialiserar. Brudarna drog till Newtown och Zanzibar men det verkade som ett "en-gång-och-aldrig-mer" ställe. De drog vidare till Kellys och kvällen slutade med att Annie nästan blev överraskningshånglad av en i övrigt intetsägande grabb och därför drog hem.

Lördag



Ida åkte 20 mil söderut och hamnade i Nowra. Klättergänget slog läger djupt inne i skogen och sär fanns det både ett och annat berg att slipa tekniken på. En finfindag i strålande sol. På vägen fick Ida syn på en wallabee och blev imponerad, medan de vana australiensarna noterade och gick vidare. Kvällen spenderades framför TVn med godis från butiken på hörnet, göttit.

Söndag




Bondi var allt annat än öde idag. Pensionärer i hawaii-outfit, killar i alldeles för korta shorts och kids i alla åldrar hade deltagit i 14 km löpning i loppet City 2 Surf. Dock gjorde detta att marknaden var stängd och att vi inte kunde åka bussen. Vi deppade lite och drog senare in och handla mat. Bild 2 visar storshopparn som bara slänger fram kreditkortet så fort hon får tillfälle. På bild 3 blir Cheppi och Amanda utstirrade av en stelopererad hund. Inte så mysigt tänkte vi så vi drog hem och nu sitter vi vid TVn och ska såklart plugga.

Hoppas eran helg också var fab!

Idag har vi spenderat pengar vi inte har. På kläder. Vi har varit runt på köpcentret/gallerian här i Bondi. Eftersom det börjar nalkas vår här så har de rea på vintergrejerna, så vi passade på att köpa tröjor, skor, klänningar, pantyhoses och smycken.

Annie verkade ha en aldrig sinande plånbok och spenderade halva månadspengen. Sen åkte vi hem och lagade mat och Ida försökte rädda tvätten som hon så smart hängt ut i ösregnet.
Ikväll ska Annie, Amanda och Cheppi gå ut och svänga sina lurviga medan Ida ska gå och nanna kudde eftersom hon ska upp i ottan imorgon och åka på klättertur.

Och för er som väntat på uppdateringar om vissa peruaner så kommer den här:
Han har ringt. Han var trevlig. Han sa att han skulle ut "in the city". Som tur är så är det här i Sydney city som brudarna också ska ut. Trevligt sammanträffande som ni kanske får höra mer om sen!

Puss å kramizzz

Glömde helt bort att visa vår fina vandringstur. I fredags åkte vi till Coogee för att sedan vandra oss tillbaka till Bondi, det är typ 6 kilometer och vi hade fantastiskt fint väder. Idag är det också fint väder men eftersom vi går på universitetet sitter vi inne och pluggar.

Här är lite bilder i alla fall:



Från vänster: Vårat hus, Gordons Bay (mest fiske och sånt), Coogee beach, Annie på klipporna på väg från Coogee, utsikt mot Bondi beach och sist träningscentret precis vid Bondi Beach.

Nu ska jag (Ida) åka in till "stan" och träffa Helen vår x-hyresvärd och sen ska jag klättra. Annie ska antagligen plugga.

Cheers!

Idag har vi haft en helt vanlig dag. Vi dokumenterade detta med genom att använda det klassiska blogg-greppet en bild i timmen (på ett ungefär).

Kl. 09.16. The train on platform two goes to Cronulla. First stop Edgecliff, then Kings Cross, Martin Place, Town Hall, Central and then Redfern där Ida och Annie ska gå av för att gå på Honours 1. Två säten ifrån oss satt en man som luktade en blandning av rök och gammal svett. Det var en fröjd att komma av tåget.

 

Kl. 10.51. Eftersom vi fick en liten paus under vår första föreläsning och gick och drack kaffe med Gabriella och britten David (killen som inte vet nånting om hur man går i skolan men allt om hur man hittar fester med gratis alkohol) blev Ida såklart tvungen att retirera till toaletten utan att passera gå.

 

Kl. 12.45. Vi fick sluta tidigare eftersom bibliotekstanten hade andra uppdrag som tydligen var viktiga. Här är gångvägen på campus i motljus. Festligt.

 

Kl. 13.17. Idag gick vi till gottigotti som vanligt, men av nån konstig anledning tänkte vi vidga våra gastronomiska vyer och tog kinesiskt istället för turkiskt. Det var ett stort misstag. Därav den något bistra minen i Annies annars så skinande ansikte.

 

Kl. 15.03. Mitt i seminariet på Honours 2. Omskakande minst sagt. Alla andra hade börjat med sina uppsatser för ett halvår sen och vi låg minst sagt efter. Det visade sig också att vi var helt omedvetna om hur saker och ting funkar i Australien. Vi måste läsa på. NU!!

 

Kl. 16.10. Är Annie rädd för asiaterna som går förbi? Nej, det är uppsats-PANIKEN som nu har spridit sig till varenda liten nerv i våra kroppar och när vi vandrade hemåt genom campus kändes det som om vi var överkörda av tåg och som att alla hästar rymt ur sina bås.

 

Kl. 16.50. Tillbaka i Bondi och vi kilade in på ett efter-jobbet-trångt Coles för att do some shopping for food. Vi köpte så mycket vi kunde bära, och bussresan hem blev lite av ett experiment.

 

Kl. 18.39. Ida har lagat en superb broccoli, feta och soltorkade tomater-paj. Annie lagade makaroner. Gott. Smaken är som baken osv.osv.

 

Kl. 20.01. Man skulle kunna tro att Annie pluggar här. Så väl är det dock inte. Hon tänker på gamla minnen och flinar. Cheppi dricker juice och kollar TV. En helt vanlig kväll alltså.

I skrivnade stund är klockan 22.59 och Ida bloggar, Annie jobbar på dataskärms-brännan och Amanda tittar på Teenwolf. Snart ska vi gå och lägga oss, och om jag inte tar helt fel så tror jag att imorgon kommer bli minst lika spännande.

Peace and Love from the Other Side of the Mother Earth!

 

Hej hej hej hej hej.

Hej fina bloggvänner!

Nu har de hänt en del nytt under solen. Igår var vi på världens längsta harbour cruise. Personalen i international office på universitetet hade peppat som tusan för den så vi tänkte att det kunde vara värt. Det var det också, i ungefär en timma, sen hade vi lessnat på pizza, utsikten över Sydney, tomma dansgolv och utbytesstudenter.

Igår var också dagen då jag (Ida) tog mig i kragen och besökte councelling där psykologen tog mina kackerlacksbekymmer på största allvar, så inom 6 veckor ska jag vara av med denna fobi. Hon säger att då kommer jag kunna hålla en levande kackerlacka i handen. Jag började nästan grina när hon sa det och ser inte fram emot nästa onsdag då det kommer vara jag, psykologen och en död kackerlacka i rummet.

Idag har vi varit i skolan och träffat vår fina handledare Gabrielle som gav oss mycket grejer att tänka på och snart har vi våra C-uppsatsämnen som i en liten ask (typ). Efter det köpte jag medlemsskap i klätterklubben och på söndag blir det klätterutflykt om inte vädret ställer till det (yeey!).

Sen har vi mest hängt på stranden, gått på K-mart och försökt hålla tassarna från allt billigt. Nu är det nästan kvällning och vi ska försöka plugga och sen gå ut och ta en öl med några svenska tjejer som också bor på Bondi. Svenskhänget fortsätter mao. Om ni undrar vad Annie pysslar med så håller hon på och färgar håret eftersom hon börjat bli gråhårig.

Och om ni undrar över rubriken så har vi fått lite fakta kring benämningen budgie smugglers. Budgie är nämligen en liten Australiensisk fågel, och de här små badbrallorna har fått namnet budgie smugglers eftersom det ser ut som att man just smugglar en budgiebird. Budgie smugglers är förbjudna på de flesta stränder, men det finns ett helg gäng budgie-anhängare som kämpar för att få ha dem på sig offentligt.

Tjenixen!

Heeeeeej!

 

That's it today, folks. Men kom gärna förbi och kolla på tyget någon dag. Vore kul.